Tillbaka
Hela domen: Tingsrätt, 2012-FT 3020
Skriv ut Ladda ner

Tingsrätt, 2012-FT 3020

LUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr 2014-03-20 FT 3020-12 Meddelad i Lund PARTER KÄRANDE Statens Skolinspektion Box 23069 104 35 Stockholm Ombud: Advokat Pia Engström Lindgren Borgström & Bodström Advokatbyrå AB Box 3431 103 68 Stockholm SVARANDE Höörs kommun Box 53 243 21 Höör Ombud: Advokat Bengt Hesselberg Sju Advokater KB Box 22016 104 22 Stockholm DOMSLUT 1. Käromålet ogillas. 2. Vardera parten ska stå sina rättegångskostnader. BAKGRUND [Eleven] gick under vårterminen 2008 i årskurs 6 på Lindvallaskolan. Höörs kommun är huvudman för Lindvallaskolan. Under en mattelektion i januari eller februari 2008 har [eleven] dragit fram och tillbaka med en linjal mot kanten på sin skolbänk. [Läraren] har uppmanat [eleven] att sluta, men [eleven] har inte rättat sig efter uppmaningarna. [Läraren] har då fört ut [eleven] från klassrummet in i ett intilliggande grupprum. Barn- och elevombudet vid Statens Skolinspektion (nedan Skolinspektionen) har den 7 oktober 2008 fått in en anmälan där [elevens] föräldrar angav att [eleven] blivit utsatt för kränkande behandling vid flera tillfällen under hans tid på Lindvallaskolan samt på Ringsjöskolan, båda i Höörs kommun. Skolinspektionen konstaterade att kränkande behandling hade skett under ett av tillfällena, nämligen tillfället beskrivet ovan och utfärdade i beslut den 12 november 2010 kritik mot Höörs kommun. Skolinspektionen har sedan med stöd av 20 § lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (BeL) väckt talan mot Höörs kommun och yrkat att Höörs kommun med anledning av händelsen 2008 ska betala skadestånd till [eleven]. Någon polisanmälan av den aktuella händelsen har, såvitt känt, inte gjorts. BeL upphörde att gälla den 1 januari 2009 och reglerna om kränkande behandling kom då att överföras till 14 a kap Skollagen. För händelser som inträffade mellan den 1 april 2006 och den 31 december 2008 är BeL alltjämt tillämplig och lagen ska därmed tillämpas i förevarande mål. YRKANDE OCH INSTÄLLNING Skolinspektion har yrkat att Höörs kommun ska förpliktas att till [eleven] betala 1. ett belopp om 15 000 kr som ersättning för kränkning, samt 2. ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från dagen för delgivning av stämning - den 18 juni 2012 - till dess betalning sker. Höörs kommun har bestritt käromålet men godtagit beräkningen av räntan som skälig i och för sig. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Vardera parten har i händelse av att parten förlorar målet begärt att tingsrätten med stöd av bestämmelsen i 17 § BeL ska bestämma att parterna själva ska ansvara för sina egna rättegångskostnader (s.k. kvittning av rättegångskostnader). GRUNDER - Skolinspektion Skolinspektion har som grund för sitt yrkande om ersättning för kränkning gjort gällande följande. [Eleven] har utsatts för kränkande behandling av en lärare på Lindvallaskolan genom att läraren utövade våld mot [eleven]. Kränkningen har inte varit ringa. Höörs kommun är därmed skyldig att till [eleven] betala skadestånd för kränkningen och yrkat belopp är skäligt med hänsyn till den kränkning som [eleven] har utsatts för. Skolinspektion har vidare som grund för sitt yrkande om fördelning av rättegångskostnader anfört att Skolinspektion har haft skälig anledning att få tvisten prövad. - Höörs kommun Höörs kommun har som grund för sitt bestridande anfört följande. [Eleven] har inte utsatts för kränkande behandling. För det fall tingsrätten anser att [eleven] har utsatts för kränkande behandling har denna varit ringa och till följd härav ska inget skadestånd utgå. PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN - Skolinspektion [Eleven] var vid tidpunkten för händelsen elev i årskurs 6 på Lindvallaskolan och trivdes inte alltid i skolan. Han var rätt busig och var i behov av extra stöd från vuxna. Han hade bl.a. problem att koncentrera sig i grupp och fick svårt att fokusera om han blev tilldelad flera uppgifter samtidigt. I samband med en mattelektion i januari eller februari 2008 skulle eleverna göra ett matteprov. När två olika delprov lades på [elevens] bänk blev det för mycket för honom och han kunde inte fokusera. Han gjorde därför inte uppgiften utan började istället fila med sin plastlinjal mot skolbänken. Det uppstod då en konflikt mellan [eleven] och [läraren], som till slut visade ut [eleven] från klassrummet. [Eleven] ville inte gå ut och lämnade inte klassrummet varpå [läraren] med våld förde ut [eleven] ur klassrummet inför övriga elever i klassen. Med våld menas att [läraren] lossade [elevens] grepp om bänken och drog ned [eleven] till golvet. [läraren] tog sedan ett hårt tag om [elevens] båda handleder och drog [eleven], liggandes på ryggen, ut ur klassrummet till det intilliggande grupprummet. På vägen ut slog [eleven] i flera bänkar. [Lärarens] behandling orsakade smärta och märken på [elevens] handleder, armar, smalben, lår och på sidan av [elevens] rygg. Märkena var inledningsvis röda men blev under dagen blåa. Smärtan kvarstod under cirka två dagar. Våldet är att likställa med sådant våld som faller under bestämmelsen om misshandel. För att ersättning enligt de regler som gäller i nu aktuellt mål ska utgå räcker det dock att kränkningen inte är ringa, den behöver inte ens utgöra brott, och även om inga skador hade uppkommit på [eleven] skulle lärarens förfarande att släpa [eleven] över golvet ha utgjort kränkande behandling. [Lärarens] våldsanvändning mot [eleven] har inte fallit under lärarens tillsynsplikt. [Lärarens] agerande har inte stått i proportion till syftet med hans ingripande, alltså att få [eleven] att upphöra att fila på skolbänken och få honom att lämna klassrummet. Våldet har inte heller varit nödvändigt för att uppnå syftet med ingreppet. [elevens] filande med linjalen har inte åstadkommit någon nämnvärd skada på skolbänken och filandet skulle inte ha orsakat någon sådan skada även om läraren inte hade avbrutit det. [Elevens] filande har inte heller orsakat så mycket oljud att de andra elevernas trygghet och arbetsro har riskerats. På Lindvallaskolan fanns vid tidpunkten för händelsen en handlingsplan i vilken det angavs att lärare alltid skulle vara två när de tvingades hålla i ett barn. Denna handlingsplan har [läraren] känt till men inte handlat i enlighet med denna. - Höörs kommun [Eleven] har varit ett utåtagerande barn och ytterst krävande. Han kunde ofta fastna i ett mönster där han förstörde lektionerna för de andra eleverna och det hade tidigare i skolan inträffat flera incidenter med [eleven] inblandad. Det har lagts ner stora ansträngningar för att hjälpa [eleven] för hans fullgörande av skolgången. Flera av eleverna i klassen har varit rädda för [eleven]. Därför upplevdes situationen som hotfull. [Läraren] är en erfaren lärare väl förtrogen med sådana problem som [eleven] har uppvisat och har, som [läraren] uppfattat det, haft en väl fungerande relation till [eleven] som elev. En i [elevens] tycke olämplig kommentar från en klasskamrat kunde vidare mycket väl kunnat utmynna i ett slagsmål om läraren hade lämnat lokalen. [Läraren] har vid aktuellt tillfälle beslutat att visa ut [eleven] eftersom [eleven], trots flera uppmaningar, fortsatt att fila på bänken med linjalen. [Läraren] har därefter beslutat att föra ut [eleven] eftersom [eleven] inte lyssnade på hans uppmaningar att lämna klassrummet. [Eleven] har då hållit tag i bänken för att förhindra åtgärden. [Läraren] har lossat [elevens] händer från bänken för att verkställa sitt beslut. [Eleven] har sedan frivilligt lagt sig ner på golvet för att förhindra att läraren skulle kunna föra ut [eleven]. [Läraren] har därför tvingat [eleven] ut ur klassrummet, då denne låg på golvet, genom att dra ut denne med ett grepp om handlederna. Detta förfarande har ägt rum under några sekunder och har inte orsakat [eleven] några skador. För det fall skada har uppkommit har det orsakats av [elevens] eget vållande. [Lärarens] agerande mot [eleven] har fallit under hans tillsynsplikt som lärare och har därför varit befogad. [Elevens] filande med linjalen har förstört såväl skolbänk som arbetsron för de andra eleverna i klassrummet. Situationen blev akut på grund av hur [eleven] reagerade på lärarens tillrättavisning. Det gick inte att bedriva undervisning för de andra eleverna i gruppen och undervisningstillfället höll på att gå överstyr. Många av eleverna blev rädda när [eleven] med fysiska medel motsatte sig att läraren utövade sin tillsynsplikt och flera av dem var dessutom rädda för [eleven] sedan tidigare. Mot bakgrund av [lärarens] kännedom om hur svårt [eleven] hade att bryta ett handlingssätt fanns det risk för att situationen skulle förvärras om inte [läraren] ingrep. [Läraren] valde därför att ingripa på ovanstående sätt för att skydda skolans egendom, säkerställa ordningen i klassrummet och tillförsäkra [elevens] egen och övriga elevers trygghet och arbetsro. [Läraren] har alltså haft rätt, med stöd av sin tillsynsplikt, att med tvång föra ut [eleven] för att bryta [elevens] destruktiva beteende och då situationen upplevdes som hotfull för de elever som satt närmast [eleven]. Det tvång som läraren har utövat var nödvändigt för att övervinna [elevens] motstånd mot att verkställa åtgärden. Den av Skolinspektion åberopade arbetsplanen är fokuserad på hur skolan ska agera om i huvudsak lärare och annan personal utsätts för våld. Det har inte gjorts gällande att läraren utsatts för våld eller hot i situationen utan att den upplevdes som hotfull för övriga elever. BEVISNING Skolinspektion har åberopat partsförhör under sanningsförsäkran med [eleven], samt vittnesförhör med hans mamma [vårdnadshavaren], [skolkamraten] och [skolsamordnaren]. Höörs kommun har åberopat vittnesförhör med [läraren], rektorerna [rektor 1 och 2] samt [klasskamraten]. Skolinspektionen har därutöver åberopat viss skriftlig bevisning. DOMSKÄL - Närmare om vad de hörda berättat [Eleven] har i huvudsak uppgett följande. Hans klass hade matteprov och [läraren] tilldelade honom två papper med uppgifter samtidigt vilket han inte klarade av. Han "stängde av" och blev rastlös av att bara sitta där. Han började därför fila med sin plastlinjal på bänken. [Läraren] sade till honom att sluta vilket han först gjorde men fortsatte sedan återigen att fila. [Läraren] sade då till honom att lämna klassrummet. Han gick inte ut ur klassrummet eftersom han inte ville att skolan skulle ringa hem till hans föräldrar, vilket han visste skulle hända efter en utvisning från en lektion. [Läraren] tog då tag om hans arm och drog honom sidledes ut från bänken så att han föll ned på golvet. [Läraren] drog honom sedan baklänges längs med golvet ut från klassrummet. Han försökte ta sig loss genom att sprattla med kroppen och slog i några bänkar på vägen ut. [Läraren] släpade honom till ett intilliggande grupprum och ställde sig sedan i dörren så att han inte kunde komma ut. När [läraren] hade gått ringde han sin mamma [vårdnadshavaren] och berättade vad som hade hänt. Hans mamma kom till skolan och han visade upp de röda märkena på kroppen som [lärarens] behandling hade orsakat. [Vårdnadshavaren] sade då att de skulle gå och prata med rektorn. Rektorn var dock inte på plats så de fick prata med en annan kvinna. Han minns inte mycket av det mötet. - När han tidigare blivit utvisad från lektioner har han ofta gått upp till rektorn som har hjälpt honom med skoluppgifter. Vid aktuellt tillfälle blev han satt i grupprummet som han inte gillar eftersom han har dåliga erfarenheter av det. Det blev något märke på bänken som han filade på och han har efter händelsen slipat bänken för att göra rätt för sig. [Vårdnadshavaren] har i huvudsak uppgett följande. Hon fick ett telefonsamtal från en gråtande [eleven] som berättade att han hade blivit utsläpad från en lektion. Hon åkte till skolan och [eleven] berättade för henne att han blivit utslängd för att han inte velat göra ett frivilligt test. Han berättade att läraren hade sagt inför hela klassen att [eleven] inte kunde någonting. [Eleven] hade då börjat fila med linjalen varpå läraren slitit ifrån honom den och dragit ut honom från klassrummet. [eleven] hade märken på armarna och ett märke på ryggen - av de röda märkena blev det efter någon dag blåmärken. De gick upp till rektorn och fick prata med [skolsamordnaren] eftersom rektorn inte var där. Rektorn ringde sedan hem till henne senare under dagen och bad henne att komma till skolan. Hon fick prata med rektorn och [läraren] om händelsen och när rektorn sade till [läraren] att han handlat fel blev han upprörd och sade "vänta bara på att den nya lagen kommer då har jag rätten på min sida". Rektorn försäkrade henne om att händelsen inte skulle upprepas och att [läraren] inte skulle få röra vid [eleven] hädanefter. Skolan tillsatte därefter en ung kille som stöd för [eleven]. - [Eleven] har haft en jobbig skolgång och hon har tidigare haft flera möten med rektorn avseende [eleven]. Efter händelsen blev situationen alltmer pressad för [eleven]. Hon och hennes make valde dock att vänta med att anmäla händelsen. De anmälde händelsen tillsammans med andra incidenter i oktober 2008. [Skolkamraten] har uppgett i huvudsak följande. Han var klasskompis med [eleven] under mellanstadiet och gick i dennes klass. Han minns inte mycket om händelsen men kommer ihåg att [läraren] tog tag i [eleven] på ett "brutalt" sätt och att [eleven] försökte ta sig loss greppet. [Skolsamordnaren] har i huvudsak uppgett följande. Hon var samordnare på Lindvallaskolan och hade vid tillfället hoppat in för rektorn som inte var på plats. [Eleven] och hans mamma kom upp till hennes kontor och mamman berättade att [eleven] blivit utsläpad från en lektion och av detta fått skador. Det var mest mamman som pratade under samtalet och [eleven] svarade endast på tilltal. [Eleven] hade röda märken runt sina handleder och hon såg att de var efter ett handgrepp. Hon har i sina anteckningar från mötet antecknat att [eleven] även haft ett rött märke på ryggen, detta märke minns hon dock inte idag. [Läraren] har bl.a. uppgett följande. Han har varit lärare vid Lindvallaskolan sedan 1992 och var lärare för den klassen som [eleven] började i under årskurs 5. [Eleven] smälte till en början väl in i klassen men blev med tiden alltmer provocerande mot lärare och elever. Han minns hur svårt [eleven] hade att bryta ett destruktivt beteende och minns speciellt hur [eleven] vid tre tillfällen innan den aktuella händelsen blivit så arg att han tappat kontrollen och slagit mot både elever och lärare. Många diskussioner har förts med kollegor och med [elevens] föräldrar om hur man ska kunna motivera [eleven]. [Eleven] satt oftast nära dörren för att få lugn och ro men också för att inte störa andra. Det fanns också en överenskommelse mellan honom och [eleven] att när [eleven] kände att det var jobbigt och han ville få frisk luft, [eleven] hade frihet att gå ut i korridoren eller ut på skolgården om han kunde ha uppsikt över [eleven] från klassrummet, dvs. [eleven] skulle hålla sig synlig från klassrummet. - Vid tidpunkten för den aktuella händelsen satt [eleven] jämte sin kompis [skolkamraten]; hans uppfattning är att det inte var något prov eftersom bänkarna inte var separerade, utan det var en typ av samarbetsövning. Under lektionen började han höra ett ljud, det var [eleven] som hade börjat fila med en linjal mot bänken. Han sade till två gånger utan att [eleven] slutade varpå han bestämde sig för att visa ut [eleven]. [Eleven] gick dock inte ut så han greppade tag om [eleven] som lade sig ned på golvet. Han tog då tag om [elevens] handleder och drog honom ut hur klassrummet, cirka fem meter. [Eleven] försökte förhindra honom att dra ut honom genom att föra in sina ben mellan bänkarna. Han förde in [eleven] i det intilliggande grupprummet och sade till honom att hans uppträdande inte var acceptabelt och gick sedan för att fortsätta lektionen. - Han har ett tillsynsansvar som lärare att försäkra eleverna en trygg och säker miljö. Om han hade lämnat klassrummet för att tillkalla hjälp när [eleven] inte ville gå ut tror han att det kunde hända något "explosionsartat". Detta baserar han på den vetskap han hade om [eleven] och dennes problem att bryta ett destruktivt mönster. Han anser att det bästa alternativet i den situationen var att försöka få ut [eleven] ur klassrummet. [Rektor 1] har i huvudsak uppgett följande. Han var rektor på Ringsjöskolan vid tidpunkten för anmälan i oktober 2008. Anmälan gällde både händelser som rört [eleven] på Lindvallaskolan samt Ringsjöskolan. Han var en av utredarna som tillsattes för att utreda anmälan och har pratat med [läraren] om aktuell händelse men inte med [eleven]. Vid tidpunkten för händelsen var [eleven] ett mycket utåtagerande barn och han fick diagnosen ADHD något senare, i slutet av sexan. [Rektor 2] har i bl.a. uppgett följande. Hon var rektor på Lindvallaskolan mellan 2003 och 2008. Hon kände [eleven] väldigt väl och de hade nära samarbete och de hade en tät kontakt på skolan. Det uppkom många situationer med [eleven]. Hon var inte med om den aktuella händelsen men hört om den. Händelsen är en del av den problematik [eleven] hade när han inte kunde inordna sig i klassen. Många gånger kände sig [eleven] orättvist behandlad. Han hade i sådana situationer flera alternativ; han hade rätt att lämna lektionen och klassrummet och gå upp till henne eller till en speciallärare, vilket han ofta gjorde; han hade också möjlighet få sin undervisning hos henne. [Eleven] var väl medveten om normer och värden på skolan men han hade svårt att bryta ett mönster och det fanns elever som uppmuntrade hans beteende. Hon har idag inget minne av det möte som hon hade med [elevens] mamma [vårdnadshavaren] och [läraren] efter händelsen. [Klasskamraten] har i huvudsak uppgett följande. Han gick i samma klass som [eleven] och minns hur [eleven] började fila med linjalen. Det lät väldigt mycket och alla andra elever kollade på [eleven]. Efter att [läraren] sagt till [eleven] att sluta visade [läraren] ut honom. [Klasskamraten] vet inte riktigt vad som hände då eftersom han satt på en lite undanskymd plats. - Tingsrättens bedömning I BeL fanns förutom förbud mot diskriminering i skolan även ett förbud i 13 § mot annan kränkande behandling. Av bestämmelsen framgår att huvudmannen för skolverksamheten eller annan personal inte får utsätta ett barn eller en elev för annan kränkande behandling. I 2 § BeL definieras annan kränkande behandling som ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet. Av 3 § BeL framgår vidare att huvudmannen för skolverksamheten ansvarar för sina anställdas ageranden inom ramen för lagen och kan enligt 15 § BeL bli skadeståndsskyldig gentemot barnet eller eleven vid en kränkning. I förarbetena till BeL framfördes förslag på lättnader i beviskraven för att bl.a. uppnå ett effektivt skydd när en elev kräver skadestånd av huvudmannen efter att ha blivit utsatt för repressalier eller för annan kränkande behandling. Denna bevislättnad kom sedan till uttryck i 18 § BeL av vilken det framgår att om ett barn eller elev som blivit utsatt för annan kränkande behandling enligt 13 § visar omständigheter som ger anledning att anta att hon/han blivit utsatt för annan kränkande behandling, är det huvudmannen för verksamheten som ska visa att sådan kränkande behandling inte förekommit. Av förarbetena framgår det vidare att om det finns anledning att anta att kränkande behandling förekommit ska bevisbördan övergå till huvudmannen som har att styrka att sådan behandling inte har förekommit (prop. 2005/06:38 s. 122 och 150). Tingsrätten ska i det följande bedöma om Skolinspektionen har visat att det finns anledning att anta att kränkande behandling förekommit samt i så fall om Höörs kommun styrkt att så inte varit fallet. Tingsrätten vill inledningsvis understryka att den aktuella händelsen inträffade för sex år sedan och alla de hördas uppgifter därför måste bedömas med särskild försiktighet. - Finns det anledning att anta att [eleven] har blivit utsatt för kränkande behandling? Som ovan anförts räcker det för Skolinspektionen att visa omständigheter som gör att det finns anledning att anta att [eleven] blivit utsatt för kränkande behandling för att bevisbördan ska övergå till Höörs kommun. Skolinspektionen har anfört att [eleven] erhållit skador genom att [läraren] dragit ned [eleven] på golvet och släpat ut honom ur klassrummet. Att [eleven] blivit utsläpad ur klassrummet är i målet ostridigt. Höörs kommun har dock bestritt att [eleven] erhållit några skador till följd av detta och anfört att [eleven] inte blivit neddragen utan att han frivilligt ramlat ned på golvet. Skadorna som uppkommit har enligt Skolinspektionen bestått av märken på [elevens] armar, handleder, lår, smalben samt ett märke på hans rygg. [Eleven] har berättat att han erhöll dessa skador och hans mamma [vårdnadshavaren] har berättat att hon sett märken på [elevens] armar och rygg när hon kom till skolan. [Skolsamordnaren] har vidare angett att hon sett märken runt [elevens] handleder och har även i sina anteckningar från mötet med [eleven] skrivit om ett märke på hans rygg. Tingsrätten finner det mot bakgrund av de hördas berättelser och nämnda anteckningar styrkt att [eleven] i vart fall erhållit märken på sina handleder och ett på sin rygg. Vad gäller Skolinspektionens påstående om att [läraren] dragit ned [eleven] på golvet motsägs det av [lärarens] uppgifter. I brist på annan utredning är påståendet inte styrkt. Vad som sammantaget är styrkt enligt tingsrätten är att [eleven] blivit utsläpad från klassrummet av sin lärare [läraren] och har då erhållit skador i form av mindre märken och rodnader på sina handleder och på sin rygg. Mot bakgrund av detta anser tingsrätten att Skolinspektionen visat att det finns anledning att anta att [eleven] blivit utsatt för kränkande behandling. - Har Höörs kommun styrkt att [eleven] inte har blivit utsatt för kränkande behandling? Höörs kommun har angett att läraren [lärarens] agerande faller inom ramen för hans tillsynsplikt som lärare och att han därför haft en skyldighet att värna om de andra elevernas arbetsro samt skydda skolans egendom i form av den skolbänk som [eleven] filade på. Tingsrätten gör här följande bedömning. När elever går i skolan står de under skolans tillsyn. Det åligger då lärarna en plikt att vaka över elevernas uppförande och ordning under lektioner och raster, en s.k. tillsynsplikt. De får för detta ändamål vidta vissa åtgärder för att upprätthålla ordningen och har bl.a. rätt att utvisa en elev från klassrummet under pågående lektion. Det finns dock inte någon särskild lagstiftning om användning av våld eller tvång i skolverksamhet. Detta innebär att våld eller tvång som utgångspunkt inte får användas i verksamheten. I Högsta domstolens avgörande NJA 1988 s. 586 har domstolen angett att en lärare inte är avskuren varje möjlighet till kroppsligt ingrepp mot en elev i en situation då ordningen varit påtagligt störd. Var gränsen för ett tillåtet ingrepp ska dras ansågs dock som osäker och en bedömning med hänsyn till samtliga omständigheter bör därför göras i varje enskilt fall. Högsta domstolen har därefter i mål NJA 2009 s. 776 angett att en lärares utrymme för kroppsligt ingrepp mot en elev som grundas på utövandet av tillsynsplikten är klart begränsat och ska styras av behovs- och proportionalitetsprincipen. Det kroppsliga ingreppet får inte vara mer ingripande än nödvändigt och olägenheten som ingreppet medför får inte stå i missförhållande till syftet med ingreppet. I målet är utrett har [eleven] börjat fila med sin linjal på skolbänken och att [läraren] då upprepade gånger sagt till honom att sluta. När [eleven] fortsatte att fila har [läraren] muntligen visat ut [eleven] från klassrummet. Så här långt in i händelseförloppet är det ostridigt mellan parterna att [läraren] har hållit sig inom de befogenheter han har i egenskap av lärare. Tingsrätten har att bedöma om [lärarens] handlande, när han handgripligen tagit ut [eleven] ur klassrummet, mot bakgrund av samtliga omständigheter varit att betrakta som tillåtet eller om handlingen ska bedömas som en kränkande behandling av [eleven]. Av [lärarens] och [klasskamratens] uppgifter har det framgått att ordningen i klassrummet blev påtagligt störd av att [eleven] började fila på bänken. [Klasskamraten] har här angett att det lät mycket och att alla elever kollade på [eleven]. När sedan [eleven] inte gjorde som han blev tillsagd har [läraren] berättat det blev en "explosionsartad stämning" i klassrummet. Tingsrätten har ingen anledning att ifrågasätta att [elevens] filande skapat oordning i klassen och att stämningen blev alltmer spänd när [eleven] inte gjorde som han blev tillsagd. Det är dessutom, genom [elevens] egna uppgifter, utrett att bänken på grund av filandet fick vissa skador vilka [eleven] vid ett senare tillfälle slipat bort för att göra rätt för sig. [Läraren] har vidare uppgett att han bestämde sig för att föra ut [eleven] mot bakgrund av sina tidigare erfarenheter av hur aggressivt [eleven] kunde agera under pressade situationer. [Läraren] har ansett sig i det läget inte hade några andra alternativ än att få ut [eleven] ur klassrummet och att situationen bara skulle förvärras om han lämnade klassrummet för att tillkalla hjälp. Tingsrätten anser mot bakgrund av de av [läraren] lämnade uppgifterna om [elevens] tidigare aggressiva beteende i pressade situationer, uppgifter det inte finns anledning ifrågasätta, att [läraren] vid tillfället hade begränsat med handlingsmöjligheter och att det inte varit möjligt för honom att lämna klassrummet för att tillkalla hjälp. [eleven] har däremot haft flera möjligheter att tillgå i denna situation; han hade rätt att lämna klassrummet och kunde ha gått ut i korridoren eller upp till rektorn eller till specialläraren. Att han i situationen inte valde någon av dessa möjligheter visar enligt tingsrätten att han fastnat i ett sådant destruktivt beteende som flera av de hörda beskrivit och att det då varit nödvändigt för [läraren] att agera. Tingsrätten anser att situationen varit sådan att det också varit nödvändigt för [läraren] att snarast få ut [eleven] från klassrummet. Tingsrätten kan således konstatera att ingripandet ägt rum i en situation då ordningen varit påtagligt störd och att det varit nödvändigt för [läraren] att få ut [eleven] från klassrummet. Frågan är då om det fysiska våld som [läraren] använt mot [eleven] stått i proportion till syftet med åtgärden. [Läraren] har tagit tag om [elevens] handleder för att få honom att släppa sitt grepp om bänken och har därefter, när [eleven] hamnat till golvet, dragit honom ut ur klassrummet. Hur [eleven] hamnade på golvet är som tidigare nämnts inte utrett men märket på [elevens] rygg kan enligt tingsrätten ha uppkommit genom [elevens] eget vållande då han, som han själv beskrivit det, försökte att komma ur [lärarens] grepp genom att sprattla med kroppen. Märkena runt handlederna måste dock uppkommit av [lärarens] grepp. Tingsrätten anser emellertid att det varit nödvändigt för [läraren] att använda den mängden våld för att utföra utvisningen av [eleven] och återställa ordningen i klassrummet. Våldet har inte stått i missförhållande till syftet med ingreppet. [Eleven] har därmed inte blivit utsatt för kränkande behandling och Skolinspektionens talan ska därför ogillas. - - Rättegångskostnader Vid fördelningen av kostnadsansvaret för rättegångskostnader kan domstolen bestämma att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad, om den part som har förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Med hänsyn till att det i målet funnits omständigheter som gett anledning att tro att det förelegat en kränkande behandling anser tingsrätten att Skolinspektionen haft skälig anledning att få tvisten prövad. Vardera parten ska därmed stå sina rättegångskostnader. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 401) Överklagande senast den 10 april 2014. Överklagandet prövas av Hovrätten över Skåne och Blekinge. Leif Persson